Sunday, May 20, 2018

Skolavslutning

I fredags hade skolan “graduation", det vill säga elever som avslutat sin utbildning tog examen. Denna examen sker faktiskt innan slutproven som äger rum instundande vecka. Litet märkligt tycker jag men så har det varit sedan jag var elev vid skolan.

Jag tog min examen 2001 och fick då en så kallad Associate in Arts degree. Trots att jag hade tagit min examen fortsatte jag ytterligare ett år som elev vid skolan. Jag gjorde det mest för att kunna vara här med legal status tills dess att Michael och jag kunde gifta oss.

När man tar sin examen hör det till att man har “cap and gown" vilket är de speciella kläder som man ser i amerikanska filmer till exempel. Inom “min" skola är det blått som gäller för eleverna. Jag hyrde mina kläder så har inte kvar dem. Tyvärr är korten som Michael tog inte särskilt bra (de är dessutom papperskort) så kan inte lägga ut bilder.

Min studentexamen i Sverige firade vi en hel del. Vi hade studentmottagning i trädgården i Enebyberg med inbjuden släkt och vänner. Minns att vädret var perfekt med sol och värme. Eftersom vi inte hade någon bil hade mina föräldrar hyrt en limousine som kom och hämtade oss vid avslutningen i skolan. :)

Nu har det mesta slagit ut i naturen och som tur är har det även kommit en del regn. För ett par dagar sedan öste regnet ner under ett par timmar och det har även regnat litet till och från under de senaste dagarna. Det vore underbart om det kunde fortsätta regna till och från under sommaren men jag vet ju att så inte är fallet här utan det blir torrt, sönderbränt, hett och noll regn under många månader.







Igår såg jag en imponerande regnbåge som “ramade in" Mt Shasta - som syns i bakgrunden bland molnen.

Sunday, May 13, 2018

Mors Dag i USA

Idag har mammor firats här i USA eftersom det är Mors Dag. Den infaller litet tidigare än i Sverige.

Eftersom jag inte har eller är en mamma har dagen varit som vilken dag som helst för mig. Dagen firas annars rätt ordentligt med presenter och ofta god mat, antingen hemma eller på restaurang.

I sommar är det 5 år sedan min mamma gick bort. Åren går fort tycker jag. Jag minns så väl känslan när hon hade somnat in att jag undrade hur det skulle vara att bli “ensam kvar". Det tog mig ett tag att bearbeta de känslorna eftersom det var en helt ny situation att inte ha någon riktigt nära familj kvar. Men jag tog mig igenom detta med lärdomar och insikter som gjorde att jag kom ut starkare än vad jag var innan det skedde.

Sedan jag skrev det förra inlägget om Hawaii har det fortsatt att vara oroligt. Nu har 18 “fissures" öppnats och det senaste dök upp nu på Mors Dag. Man har evakuerat runt 2000 personer i denna del av Hawaii vilket kan tyckas litet men Puna (där Leilani Estates ligger) är ett rätt glesbefolkat, litet avlägset område. Man har också talat om att vulkanen kan få mer explosiva utbrott framöver.



Vi har försommar nu i Weed och det blommar en del. Tycker dock att det blommar mindre än vanligt. Vet inte om det beror på den konstiga vintern vi hade eller vad det kan vara. Här kommer i alla fall en del blommor från “my neck of the woods." :)





Saturday, May 5, 2018

Hawaii The Big Island - vulkanutbrott och jordbävningar

Jag läste igår att det var oroligt på the Big Island med början till vulkanutbrott och jordbävningar men idag smällde det ordentligt. En 6.9 på the Big Island! Wow! De har inte haft en så stor jordbävning sedan 1975. Jag fick en mindre chock när jag kollade på jordbävningshemsidan som jag brukar kolla varje dag.

Kilauea som vulkanen heter har egentligen haft pågående utbrott i större eller mindre skala sedan början på 80-talet men idag blev det en helt ny “nivå" på utbrotten.

Tydligen kollapsade en del av vulkanen och magman tog nya vägar under marken och helt plötsligt blev det akut kris i ett annat område en bit därifrån. Leilani Estates - som jag passerat många, många gånger när vi bodde på Hawaii - såg stora sprickor i marken och vägarna och magma började komma upp ur dessa. Och inte bara magma utan även en giftig gas (sulfur dioxide) som är riktigt farlig att andas in.

Man har evakuerat en del människor och delar av Pahoa och Punaområdet (där vi bodde) är helt klart olämpligt att befinna sig i. Nationalparken där vulkanen befinner sig har stängt till stora delar. Och ingen vet vad som kommer att hända. Kommer vulkanen fortsätta att ha utbrott och magman sprids eller kommer det att lugna ner sig? Detta är oklart just nu.

Jordbävningen på 6.9 chockade många på the Big Island och som jag skrev i början av inlägget har man inte haft så stora jordbävningar sedan 1975. När Michael och jag bodde där var vi med om några mindre som var korta och knappt kändes. Idag såg jag ett par videor där marken skakade ordentligt.

Även om jag inte alls saknar Hawaii och det var länge sedan jag bodde där kändes det påtagligt när man talade om platser som jag besökt många gånger. Hade vi fortfarande bott i detta område hade jag varit orolig och rädd just nu.
Här är en video som visar en del av det som nu pågår på öns östra sida.



Och här är en hemsida som har en intressant video och en artikel.

http://www.hawaiinewsnow.com/story/38087728/new-kilauea-eruption-triggers-house-fires-as-hundreds-evacuate-area

Wednesday, May 2, 2018

Hemlösa / transients

Som jag berättade om tidigare fick den fina campingen i Lake Shastina stänga för övernattningar på grund av hemlösa som förstört med nedskräpning och att de varit allmänt störiga. Några få som förstört för det stora flertalet. Nu kan man bara besöka campingen under dagtid.

Jag fick också veta av R (som bor i sin RV) att man numera inte kan övernatta/campa uppe på Mt Shasta på de lägre delarna av berget. Man måste högt upp - där det fortfarande är snö - för att kunna stanna litet längre. Och detta är också på grund av hemlösa som skräpat ned och förstört.

En annan plats som också gjort inskränkningar är parkeringen hos Walmart i Yreka. Även där fick R besked att de numera bara tillåter övernattning en dag. Därefter ringer de polisen. Och gissa varför - jo, hemlösa som skräpat ned och betett sig illa.

Dessa personer som är hemlösa har förstört Mt Shasta sedan en längre tid och nu sprider sig deras dåliga energier även till andra platser. Och polisen verkar inte göra mycket för att stävja och hålla undan. Det enda de gör är att göra inskränkningar och restriktioner som drabbar de som inte beter sig dåligt.

Jag funderar på att skriva till vår sheriff, Jon Lopey, och fråga vad de egentligen har för planer för att återställa ordningen. Han verkar vara en rätt okej person som till exempel jobbar för att få kontroll över de som odlar cannabis illegalt vilket verkar ha blivit ett stort problem i Siskiyou County. Dessutom är Jon Lopey med i organisationen Consitutional Sheriffs and Peace Officers Association “C.S.P.O.A.: Protecting Freedom - To Serve the People and Protect Their Rights. To seek justice, protect civil liberties, and uphold the constitution."

Väderprognosen den närmaste veckan visar högsommarvärme och sol. Tror att det nu kommer att bli mycket varmare.
Tog en promenad efter jobbet i solskenet och det blommar litet här och där. :)

Sunday, April 29, 2018

Vår i Weed

Förra veckans värmebölja har förbytts i litet svalare väder med regn till och från. Härligt tycker jag. Nästa vecka skall det dock bli varmt igen. Känns som om vi har det välbekanta jojovädret som blir mer och mer vanligt.

Våren här i Weed saktade ner litet och det tycker jag känns helt okej. Eftersom vintrarna här i nordligaste Kalifornien inte är lika mörka och kalla som i Sverige är längtan efter våren kanske inte fullt så stark. Den gångna vintern påminde mest om vår hela tiden.

Jag kan sakna den svenska våren med alla vackra vårblommor och den späda grönskan. Våren hos oss är inte lika starkt grön eftersom vi har så många barrträd som är gröna året runt, fast med en mörkare grönska. Vårblommor finns det men inte alls i samma överflöd som Sverige har.

Jag tar ofta en promenad till skogen som finns kring skolan och både idag och igår blev det en promenad. Igår regnade det men det gör mig inget att vara ute i regn bara jag är klädd för den sortens väder. Skogen här i nordligaste Kalifornien är litet karg så det fanns bara litet grönt med nya löv. Några vårblommor såg jag inte till i skogen. Förra våren fanns det många blommor eftersom det regnade väldigt mycket under vintern. Troligen blir det litet mer sparsmakat med blommor i år eftersom vi fått mindre nederbörd.


Påskliljorna växer i närheten av skolan.




Utmed en av promenadvägarna i skogsområdet finns de här stockarna. Man ser inte riktigt hur stora de är men de är bra mycket större än vad svenska trädstammar är.


Också utmed promenadvägen finns ett växthus med solceller på taket.


Jag har ju knappt någon släkt numera men pratade idag med en av mina kusiner som jag numera står närmast. Hon bor i Stockholmsområdet och är några år yngre än mig. Jag fick veta att hennes styvmamma hastigt hade gått bort för ett par veckor sedan. Nu är vår släkt ännu mindre.

Jag blev också påmind av min kusin att det är Valborg i morgon i Sverige. Sådant glömmer jag numera nästan bort eftersom vi inte har Valborg. Minnen av våreldar och vårsånger kom när vi pratade om vad hon skulle hitta på. :)
Och tydligen kommer SvT att sända studentsångarna från Lund även i år. Läste att man tänkt bryta den traditionen men tillräckligt med protester satte stopp för de planerna. Bra!

Thursday, April 26, 2018

April 1997

Det känns som om timmarna inte riktigt räcker till under dagarna.
När arbetsdagen är slut finns det fortfarande mycket jag vill kunna hinna med. Hade tänkt skriva här på bloggen under helgen men det hanns inte riktigt med eftersom “snöfågeln" R (snowbird, det vill säga en person som bor i sin RV och reser söderut under vintern till värmen) kom på ett besök. Han har återvänt från Arizona och skall nu snart åka vidare norrut.

Vi har fått en oväntad värmebölja vilket har gjort att snön smälter i rekordfart uppe på berget. Jag har inte riktigt hunnit ställa om mig till att ha sommarkläder eftersom det var rätt kyligt förra veckan. Och det skall bli svalare i alla fall tillfälligt om ett par dagar så det är som vanligt med jojovädret ett tag.

Det slog mig att det nu är 21 år sedan jag kom till det här området just den här tiden i april. 1997 kom jag till Mt Shasta för första gången. Då var det väldigt mycket snö uppe på berget och den smälte inte förrän långt inpå sommaren. April 1997 var mycket svalare och jag insåg att Kalifornien inte bara är sol och värme i den allra nordligaste delen. :)

Det är intressant ibland i FB-grupperna jag är med i när en del skriver att de skall “resa hem" till Sverige under semester eller andra besök. Jag kan inte längre säga att jag reser hem eftersom USA är mitt hem. Den känslan blev mycket starkare när min mamma gick bort. Då var det som om några band kapades som gjorde att “hem" inte längre var Sverige.

Jag har förändrats under dessa 21 år och är absolut inte samma person som kom hit 1997. Världen har också förändrats väldigt mycket - både Sverige och USA.
När jag kom hit till Mt Shasta-området skrev jag brev till vänner i Sverige. Och de skrev brev till mig. Jag hade ingen email när jag kom hit. Mamma och pappa skickade brev till mig via posten.
Vi ringde via vanliga telefonen och kunde givetvis inte se varandra. Min pappa skaffade en dator men då han blev sjuk väldigt snart efter det att jag kom till USA, blev det inte så att han använde den så ofta som han kunde ha gjort. Mamma sade alltid att hon var oteknisk så hon ville inte ens lära sig datorn.

Det var en annan slags tid när allt tog litet längre tid. Man förväntade sig inte omedelbara svar och man var inte alltid tillgänglig och uppkopplad. Jag uppskattar dock att det har blivit enklare att ha kontakt med andra.

Jag har inga foton egentligen från min första tid här (några få mindre bra pappersfoton bara) så avslutar med en YouTube-video som visar berget, skogarna och naturen. Den här verkar vara från förra året när vi hade mycket vatten - i år har vi inte alls lika mycket vatten.

Saturday, April 14, 2018

Att vara beroende av andra

Jag beklagar att det blev tyst på bloggen ett tag men de senaste 2-3 veckorna har varit väldigt stressiga, utmanande och utmattande. Det är deklarationstider i USA (deadline för deklarationen är 17 april i år - brukar oftast vara 15 april) och jag har varit “i händerna på" CPAs (revisorer) under flera veckor.

För 3 år sedan gick jag igenom en process som var väldigt dyr (skrev om den här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/04/nu-har-jag-fatt-besked.html) och efter det är jag väldigt noga med att allt skall vara korrekt beträffande min deklaration. Förra året kunde jag anlita ett företag, H&R Block, i Mt Shasta eftersom jag kunde tillräckligt beträffande vissa blanketter och visste att jag kunde korrigera eventuella fel. För 2017 års deklaration visste jag att jag inte hade den kunskapen eftersom jag hade börjat få utbetalningar från min privata pensionsförsäkring i Sverige.

Mannen som var min advokat 2015 hade rekommenderat ett företag som hans firma samarbetar med. Redan förra sommaren hade jag varit i kontakt med en kvinna där och vi hade även haft kontakt under hösten när jag fått bekräftat att jag var välkommen som kund hos dem.

I USA får man ett dokument från sin arbetsgivare (W2 heter det) under januari och om man har andra inkomster får man information om dem. Eftersom mina amerikanska dokument är få och enkla har jag inte mycket att hålla ordning på beträffande dessa. För de svenska är det däremot litet mer jobb kring att få in alla uppgifter i tid. Eftersom Sverige har ett senare datum för deklarationer får jag alltid ligga på att få in uppgifterna från Sverige. Men i början av februari hade jag allt som behövdes så jag skickade all information till revisionsbyrån och min kontaktperson.

Det jag inte visste var att detta företag är mycket långsamt. Jag var i kontakt med dem flera gånger - framför allt då en av blanketterna som jag måste skicka in måste vara skatteverket tillhanda redan 15 mars - och frågade om de hade någon information när jag skulle få deklarationsblanketterna. De fick ansöka om förlängning för den tidiga blanketten och i slutändan var de tvungna att ansöka om förlängning för alla resterande blanketter. Wow! Dålig stil! Och jag som aldrig har behövt ansöka om förlängning under alla år jag har deklarerat här i USA. Och denna försening som aldrig tycktes ta slut var väldigt stressande - mycket på grund av att jag absolut inte ville få några straffavgifter med tanke på min erfarenhet för några år sedan.

Jag är litet “jobbig" på så sätt att jag ofta ser fel som andra gjort. ;) Så var det när jag gick igenom processen 2015 och även för senare deklarationer. Och så var det även i år. Herregud så många slarvfel firman hade gjort! Jag gjorde ändringar med rödpenna och skrev så detaljerade förklaringar jag kunde. Man måste vara väldigt noggrann eftersom vi bara kommunicerade via email och aldrig träffades. Firman finns i södra Kalifornien så email var det bästa sättet. Jag tror att de inte hade förväntat sig att de skulle få en sådan bakläxa. :)

Korrigeringar gjordes och jag fick (som vi trodde) slutgiltiga dokument. Men icke. Det var fortfarande några få saker som behövdes ändras och jag skrev igen till firman. Jag försökte också ringa till min kontaktperson men hon var inte där. Av någon anledning vidarebefordrade växeln mitt meddelande till firmans chef. Han ringde upp mig och jag har nog aldrig varit med om ett så otrevligt samtal.
Mannen bad mig att inte ringa till dem!!!!! Eftersom jag fortfarande behövde deras hjälp bet jag mig i tungan och bara försökte få svar på mina frågor vilket han mycket motvilligt gav mig. Men vad sjutton är det för fel på folk? Han tyckte nog att jag var ordentligt jobbig eftersom jag legat på och hört mig för med regelbundna mellanrum, sett fel de borde ha sett och korrigerat, osv. Ringt hade jag bara gjort några få gånger när det var nödvändigt. Men jag hade ALDRIG varit otrevlig. Så behandlar man inte en betalande kund! Jag var alldeles tagen efteråt och undrade vad det var för jäkla idiot som betedde sig så.

Igår kväll kom i alla fall ett email från min kontaktperson med de slutgiltiga ändringarna och hon till och med skrev “If you have any questions, please feel free to call me." Jag hade skrivit till min advokat efter telefonsamtalet. Jag bad inte om någon hjälp utan bara ville förmedla vad som hade hänt. Om han kontaktat dem står skrivet i stjärnorna men en sak är säker - detta företag kommer jag ALDRIG arbeta med igen. Usch!

Jag tycker inte om att vara beroende av andra men tyvärr är jag det via min arbetsgivare, min hyresvärd, revisorer, osv. Mitt mål är att bli mycket mer självständig inom alla områden. Det här med min deklaration har tagit alldeles för mycket tid, energi och frustration och var en ordentlig väckarklocka!

Så här såg berget ut för ungefär en vecka sedan från "min" gata. Det har slagit ut en del sedan dess. Får ge mig ut och fota litet nu när jag kan andas ut beträffande min deklaration. :)